Ett efterlängtat inlägg. 
Som några av er vet så har jag och min man kämpat i flera år med att bli gravida. Vi har genomgått utredningar och fått hjälp med IVF (provrörsbefruktning). Mina ägg och hans spermier. 

 

Vi blev gravida på första Ivf-försöket i november/december förra året men det slutade tyvärr i tidigt missfall. I år har vi gjort ett försök i april, innan vi gifte oss. Tyvärr blev det bara en bortfallsblödning som det kallas för. Vi planerade bröllopet och lät kroppen vila, men samtidigt kände vi stress över att vi var tvugna att hinna ett försök innan september pga ett avtal mellan klinikerna. Men vi fick det förlängt! 

Jag fick nys om att akupuntur skulle vara bra. Så jag fick kontakt med en kvinna som specialiserar sig på kvinnor som har svårt att bli gravida. Hos henne gick jag 1-2 gånger i veckan från mens till insättning av embryot. Slemhinnan som embryot ska fästa i har byggts upp under denna period. 

Nu startade ruvartiden. Hemsk väntan inför vår testdag! 3 dagar efter insättning fick jag känningar, molvärk och dofter kände jag av redan nu. När en vecka gått så visste jag att jag var gravid. Vi tog ett test innan vår testdag som vi fått från kliniken och det visade POSITIVT! (positivt 12/9 och vårt egentliga testdatum var 20/9) Några dagar efter testdag började jag må väldigt dåligt. Sedan kom illamåendet och kräkningarna. 

Jag har sedan dess kräkts såpass mycket att jag varit inlagd på Sahlgrenska för att få dropp vid 3 tillfällen. Jag har inte fått behålla varken mat eller vätska. Nu har jag fått vara hemma en hel vecka utan att behöva åka in, det känns väldigt skönt. Jag mår fortfarande väldigt dåligt och vissa dagar är okej, medan andra är katastrof. Det som känns så himla jobbigt är att jag kan knappt göra något, när jag är uppe och går så kräks jag av det, duscha hatar jag, för då vet jag vad som väntar. Har köpt parfymfritt i det som går att köpa. Dofter är hemskt för mig! MEN vi är så glada att vi lyckats ta oss till vecka 12 (11+0) idag!