Det händer så mycket nu, hon jollrar, ler och gör härliga ljud ifrån sig! Hon gillar att ligga i gymmet en stund och leka flera gånger om dagen. Vilket är väldigt skönt för då hinner jag göra något snabbt, slänga in en tvätt i maskinen, gå på toaletten eller äta. 

Svea har ju haft problem med magen i ungefär 2,5 månad och skrikit flera timmar per dag och jag har fått bära runt på henne hela tiden. Hon har ju knappt sovit. Men så några dagar innan vi åkte till Vetlanda för 2 veckor sedan så började vi med miniform som ska hjälpa deras små magar. (Fattar inte varför inte bvc sagt åt oss att prova). Nu har hon inte skrikit sen dess, inte på samma sätt som då. Vilket är så himla skönt! Både för henne och för oss. 

Igår tog jag ett beslut angående amningen. Ett beslut som jag tycker är fruktansvärt jobbigt! Amning var inget för Svea och jag måste acceptera det nu. Jag klarar inte av att se mitt barn skrika som hon gör när jag försöker ge henne bröstet. Hur mycket jag än vill amma så kommer vi inte kunna göra det. Jag kommer bli gladare inom några dagar. Men just nu är jag bara ledsen. Har gråtit större delen av dagen, jag tror det beror på mitt beslut men också på trötthet då Rickard är iväg sedan i torsdags morse på tävling. Så har inte fått någon avlastning. Svea har varit lite gnälligare några dagar nu också. Jag beundrar verkligen ensamstående.