Har börjat inse att det närmar sig bf med stormsteg. Idag går vi in i vecka 35+0. Jag har under veckan känt av lite annorlunda smärta i magen, på dagens barnmorskebesök får vi se om bebis har vänt sig eller inte. Om den gjort det så kanske det är därför det känns annorlunda. Men jag tror inte det. 

Jag mår fortfarande dåligt och känner av foglossning. Igår när vi var på begravning i Skåne så blev det mycket bilåkande och jag fick så himla ont i svanskotan. Även väldiga sammandragningar. Idag känns det bättre som tur är. 

Funderar mycket på förlossningen, var vill vi föda, kommer bebis att vända sig eller blir det planerat snitt osv? Någonstans så tänker jag också, det blir som det blir. För jag tror det är bäst att man inte riktar in sig på något speciellt för blir det inte så, så tror jag att man blir besviken. Men man kan ju inte låta bli att fundera på allt. Vi har två namn som vi gillar väldigt mycket, ett pojknman och ett tjejnamn. Vi vet ju inte vad det blir för något, men många tror att vi tagit reda på det fast vi inte säger något. Men så är det inte. Vi har ingen aning! Och det känns spännande, vi vill veta när bebis är redo att komma till oss. Fast jag måste också erkänna att jag är rejält nyfiken!