Jag har svårt att acceptera att amningen inte fungerar och måste inse att vi inte kommer kunna börja amma mer än vad vi redan gör. Det funkar helt enkelt inte. Hur mycket jag än vill så tror jag inte Svea kommer lära sig.
Hon blir så frustrerad när hon måste kämpa för att få fram mjölken. Så till sist är det ingen idé att ha henne vid bröstet och hungrig är hon. Vi får stötta upp med flaska och då äter hon rejält. Jag slutade pumpa för flera veckor sedan för att jag höll på att bli deprimerad på riktigt utav den. Till slut klarade jag inte av att höra den. Jag kände hur jag fick världens panik! Hade jag fortsatt pumpa hade vi tillsammans kanske kunnat öka produktionen, men jag kände att det är bättre hon har en mamma som mår bra än dåligt. Jag vet heller inte om det är helt kört för oss? Kanske finns det någon som sitter på bra tips att dela med sig av?
Eller så accepterar jag bara situationen och ser vår amning som något mysigt och trygghet för Svea så länge detta fungerar. Kanske borde jag ta hjälp av någon att prata med? Någon typ av psykolog kanske...
Det låter ju så himla enkelt att amma. Men det är det ju oftast inte men det pratas för lite om ämnet kan jag tycka!
3 kommentar(er)
